År 1820 började nykterhetsrörelsen formas i Sverige. Medlemmar i rörelsen fick bara ta två snapsar varje morgon. De behövde dock inte törsta under resten av dagen, punsch fick de dricka i obegränsad mängd. Det gjorde de också. Vid sekelskiftet drack fem miljoner svenskar ur fem miljoner liter punsch varje år. Nu är vi nio miljoner och vi dricker bara 450 000 liter på ett år.
Punschen är genuint svensk. Det är en dryck som stora delar av svenska
folket betraktar som en nationaldryck. 
Själva
ordet punsch är av oklart ursprung men man tror att det kommer ifrån pañc
som betyder fem på Hindi. Drycken sägs ursprungligen ha bestått av fem
ingredienser: arrak, rosenvatten, citronsaft, socker, te samt olika kryddor.
Punsch av olika fabrikat Punschen har varit en både omtvistad och omtyckt
dryck i Sverige under drygt 260 år. Var man med i nykterhetsföreningen
som började formas runt 1820 (ej helnykterhetsföreningen) fick man dricka
två snapsar på morgonen och så mycket punsch man ville.
Arrak från Java
Den viktigaste ingrediensen i punschen är arraken, en spritdryck som påminner
om rom och som framställs av sockerrör, ris, melass eller saften av kokos-
och dadel-palmer. Arraken tillverkades i Indonesien i staden Batavia på
ön Java. Namnet är arabiskt och har betydelsen saften/spriten. Den arrak
som finns i punsch idag kommer ifrån just Batavia. Punsch har tillverkats
i Sverige sedan 1733. Det var i augusti det året som Svenska Ostindiska
Kompaniets långseglare Fredericus Rex Sveciae anlände till Göteborg med
sin första sändning av arrak. Arraken kom att bli en oerhört värdefull
importvara.
Värdet
mer än tiodubblades under färden från Indonesien och hem till Sverige.
Denna handel med Ostindien fortsatte, arraken flödade in i landet och
punschen blev allt vanligare. Under den här tiden rådde det dessutom hembränningsförbud
på sprit och detta gjorde att punschen fick en extra hastig spridning.
Den gyllengula drycken blev ett välbekant inslag vid många festliga tillfällen.
Kopiösa mängder punsch
Alla vinhandelsfirmor bryggde punschen själva och fram till 1845 såldes all punsch i lösvikt
direkt från faten. Det året kom en av Ceder-lundssönerna, Edward, hem
från affärsstudier i USA och föreslog att de istället skulle fabrikstillverka
punsch på butelj. Det gjorde de och i och med detta hade den kalla punschen
fått sitt genombrott. Cederlunds fick snabbt konkurrens när andra 
vinhandelsföretag
(bland annat J N von Bergen & Son och C G Bergs Punschfabrik, båda tillverkare
av Carlshamns punsch) insåg vilken guldgruva det var att tillverka punsch.Utbudet
blev stort. Olika punsch-märken försågs med slående namn och fantasifulla
etiketter. Det fanns bland annat Telefon Punsch och Jernvegs Punsch för
tekniskt intresserade, Kavalleri Punsch för uniformerade, Publicist Punsch
för journalister, Fin Punsch med bild av kungliga slottet och Hushålls
Punsch för vanligt folk. En annan variant var Favorit Punsch. Den kom
till när stjärnskådespelaren Gustav Berg-ström satt berusad på en restaurang
och beställde in ställets samtliga punschsorter. Han blandade dessa med
varandra, svepte drycken, och ropade att detta var hans favoritpunsch.
En handlare hörde talas om händelsen, tryckte upp en etikett med Bergströms
berömda ansikte och kallade denna nya sort för Favorit Punsch.
Caroric, en världsprodukt
Ägarna till de olika punschfabrikerna tävlade med sin punsch vid olika industrimässor
över hela världen. År 1862 deltog Cederlunds i världs-utställningen i
London med sin punsch Caloric. Den blev en världs-produkt, näst efter
säkerhetständ-stickan var den vår bästa exportvara under något årtionde.
När Cederlunds var som störst hade de fabriker i fyra världsdelar och
försäljningsagenter över hela världen. Exporten är ändå något som måste
ses som en parentes i historien. I huvudsak har punschen varit en svensk
dryck för svenskarna.
Runt sekelskiftet såldes cirka fem miljoner liter punsch per år. Det var lika många liter punsch som det fanns människor i Sverige. För att understryka dryckens enorma popularitet kan nämnas att i 1853 års katalog från Reijmyre glasbruk fanns inte mindre än 48 olika punschglas. Kosta glasbruk hade samma år 17 olika modeller.
Punschen tappar mark
Under första och andra världskriget
blev det omöjligt att få tag i punschens viktigaste beståndsdel, arraken,
vilket medförde att vi bytte dryckesvanor. Punschen tappade mark och istället
drack 
svenskarna eau-de-vie-groggar på 20-talet och gin och tonic på 30-talet och därefter
främst whiskey. Ekliggaren "Stora stycket" Mellan 1914 och 1922 inlöstes
alla landets vinhandelsfirmor och 1917 bildades Vin & Sprit-centralen.
Då övertogs också punschtillverkningen av detta företag. Förutom recepten,
tog man över de stora ekliggare (ekfat) som Cederlunds hade använt i sin
tillverkning. Deras klassiska ekliggare "Stora stycket" med inskriptionen
"Godh wahra roosar sigh sjelf" används än idag. Cedelunds klassiska ekliggare
"Stora stycket" Volymen på fatet är 24 000 liter och det inköptes av Edward
Cederlund år 1889 vid industrimässan i Paris. Vin & Sprit tillverkar numera
sin punsch i Sundsvall, där de flesta sorterna får mogna på ekfat i cirka
ett halvår.
Ost, pepparkakor och punsch
Nu för tiden säljs ungefär 450 000 liter punsch per år. Man serverar drycken
varm till ärtsoppan på torsdagar men punschen är också något av en studenttradition.
Studentmiddagar
avslutas ofta med en kopp kaffe och (minst) en kall punsch. Den används
också för smaksättning av bakverk och desserter och för den mest nyfikne
är en riktigt kraftig grönmögelost tillsammans med pepparkakor och punsch
en mycket spännande smakupplevelse. Det är inte bara ärtsoppa, ost och
kaffe som hör ihop med punsch utan även sång. Få drycker är så besjungna
som punschen. Alltsedan Bellmans dagar har poeter och trubadurer hyllat
dess njutbara doft och dess himmelska smak.