En svensk nationaldryck (om än periodiserad) är glögg. Själva namnet glögg kommer från glödg som är en förkortning av glödgat. Man glödgade brännvin, det vill säga man la en bit spritindränkt toppsocker på ett galler och under gallret ställde man en skål med brännvin eller konjak och kryddor. Sedan öste man spriten över sockret tills det helt smält ned. Att dricka hett, kryddat vin är en gammal sed. Redan de gamla romarna värmde vinet och tillsatte alla möjliga kryddor, bland annat saffran, tallbarr, myrten och ingefära. Vinet sötades sedan med honung och ansågs vara mycket välgörande.
|
|
 |
Gustav Vasas favoritdryck
Under medeltiden var kryddvin mycket populärt i Europa. Det ansågs då hälsobringande men kunde även dölja dålig smak på vinet. Det varma vinet som kom till oss i Sverige från Tyskland. Klaret (upphettat rehnskt vin blandat med diverse kryddor) sägs ha varit en av Gustav Vasas favortitdrycker. En tidig variant av vit glögg, helt enkelt. Ordet glödg dök inte upp i kokböckerna förrän i mitten på 1800-talet. Gustava Björklunds recept från cirka 1880 utgår från en flaska rödvin som blandas med hälften så mycket vatten. Tre krossade kryddnejlikor och en bit kanel tillsätts och därefter socker i önskad mängd. Blandningen skulle sedan koka en stund före serveringen. Genom åren ökade sedan alkoholhalten gradvis och allt mer kryddor tillsattes.
Svensk jultradition
Under 1890-talet blev glöggen en svensk jultradition med spridning i allt vidare kretsar. Varje vinhandlare med självaktning hade sin egen blandning som såldes på butelj med fantasifulla etiketter, ofta med tomtemotiv. J.D. Grönstedt & Co var en av de mest kända vinhandels-firmorna i Stockholm. I deras vinglögg ingick flera olika viner som blandades med sockerlag, russin,
sötmandel, kanel, kardemumma, nejlikor och ibland vanilj.
Idag dricker man glöggliknande drycker runt om i världen. Tyskarna har sitt glühwein, fransmännen dricker vin chaud (varmt vin) eller brulôt, i Ryssland dricks glintvejn och i USA är det punch och glogg.
|